Väntar mer än någonsin på helgen. De senaste dagarna har jag varit ensam med barnen eftersom sambon jobbat i Vanda och kommit hem först efter midnatt då vi andra sovit. På morgnarna har vi setts i ca. 10 min och bytt några fraser innan det varit dags för mig att fräsa iväg till jobbet.
Lägg till (förutom det där vardagliga som byk, mat, utevistelse) lite läxor, övning till ordförhör, slalomskola, en trotsig 2- åring som skall vara med precis där syrran är och också ”läsa läxor. Vilken tur att vädret varit trevligt. Tacka vet jag frisk luft och snö, det känns som om vi hade gått under annars.
Varje kväll har vi bäddat ner oss i vår säng och läst och sjungit tillsammans. Jag tycker det har känts skönast så. Ungarna har drömt en del dessa nätter. Den ena har gapat om skidor och den andra om att den hoppar. Varje natt har jag vaknat med ett ryck och blivit rädd att det hänt Robbe något under hemvägen så jag har whatsappat honom om han är hemma, den första natten gick jag till andra änden av huset, tände lampan och ropade ”är du hemma!?” vilket han då var. Nu är jag så trött så jag tror jag svimmar liggande av trötthet.
Kära helg. Du är mer än välkommen.
