Väntar på helg. 

Väntar mer än någonsin på helgen. De senaste dagarna har jag varit ensam med barnen eftersom sambon jobbat i Vanda och kommit hem först efter midnatt då vi andra sovit. På morgnarna har vi setts i ca. 10 min och bytt några fraser innan det varit dags för mig att fräsa iväg till jobbet. 

Lägg till (förutom det där vardagliga som byk, mat, utevistelse) lite läxor, övning till ordförhör, slalomskola, en trotsig 2- åring som skall vara med precis där syrran är och också ”läsa läxor. Vilken tur att vädret varit trevligt. Tacka vet jag frisk luft och snö, det känns som om vi hade gått under annars. 

Varje kväll har vi bäddat ner oss i vår säng och läst och sjungit tillsammans. Jag tycker det har känts skönast så. Ungarna har drömt en del dessa nätter. Den ena har gapat om skidor och den andra om att den hoppar. Varje natt har jag vaknat med ett ryck och blivit rädd att det hänt Robbe något under hemvägen så jag har whatsappat honom om han är hemma, den första natten gick jag till andra änden av huset, tände lampan och ropade ”är du hemma!?” vilket han då var. Nu är jag så trött så jag tror jag svimmar liggande av trötthet.

Kära helg. Du är mer än välkommen. 

Annonser

Lördag och vecka 22.

Solen skiner. Himlen är vackert blå. Graderna står ganska exakt vid noll. Med andra ord ganska gött lördagsväder. På förmiddagen var vi ute och lekte. Barnen lekte i en stor snöhög och byggde en ”borg”. 

Idag går jag in i vecka 22 av graviditeten. Min app skvallrar om att det är 132 dagar kvar vilket betyder att vi om e månad är nere på två (!!) – siffrigt. 

Magen har växt till sig ordentligt den senaste veckan. Nu börjar jag äntligen se gravid ut. Min mage är blå av dessa förbannade sprutor och varje dag har jag lust att slänga dem i roskis. Jag försöker peppa mig med att det är det bästa för bebis och mig så jag står ut. I juli får jag ju avsluta dem (ehmm). Det är ju just eller hur? 

Just nu har jag inga graviditetskrämpor vilket förstås är så skönt. Bebis är vild och sprattlar på mest hela tiden känns det som. Sparkarna har känts nu i två veckor på vänster sida neråt. Det tycks vara en skön position för bebisen. Jag försöker att vara så mycket som möjligt utomhus och idag tog jag (ensam) en kort promenad. 

Dagens ultraljud. 

Imorse var jag på ultra. Det var så härligt att se babyn sprattla på där i magen, vilken fart alltså. Babyn var inte stilla en sekund under undersökningen och hade lagt sig i på tvären. Fantastiska bilder fick vi hem och babyn är en exakt kopia av Anian vid samma ultraljud. I mars har jag följande ultra. 

Barnen är så måna om min mage och babyn. Anian själv har också en baby i magen säger han som sparkar. Varje gång jag äter något så säger Anian t.ex.  att ”bebbe äta lask = lax”. När jag far på jobb så ”bebbe jobba mamma”.  Duschar jag så ” bebbe duscha”. Han tycker bebben ska heta Lilli eller Biff. Biff låter ju alldeles perfekt. Jag kan se framför mig om fem år då jag står på terrassen och ropar på ”Biffen”, haha. Skön humor så här på onadagskvällen. 

Längtar så tills jag får hålla i den lilla. 

En liten genomgång av år 2018.

Försöker titta tillbaka på året som snart är förbi. Lagar här en egen kort lista.

Det bästa genom året: 

Måste nog säga att det mest fantastiska var den härligt varma sommaren. Äntligen blev det riktigt sommarväder. Vi typ bodde utomhus, mest på stranden och inne såg vårt hushåll ut som ett rövhål. 

Det jobbigaste och tyngsta:

Då Anian blev så sjuk. Jag trodde på allvar att jag sku få fnatt. Oron över sitt barn då det är sjukt är obeskrivlig. Tur så gick allt bra och han blev frisk igen. Är så tacksam över den vård han fick och bemötandet mot oss. 

För övrigt har det varit ett år fullt med närståendes sjukdomar och min egna hälsa som krånglat. I hopp om ett bättre hälsoår nästa år!

Så här mycket läste jag: 

Nu har jag kommit upp till 45 lästa böcker i år. Det var första året jag skrivit en lista för att hålla koll på vad och hur mycket jag läst. Tidigare har jag inte kunnat uppskatta hur många böcker jag ungefär läser per år. Nu vet jag. Ska fortsätta med detta nästa år.

Saker jag önskar att jag gjort mera av: 

Umgåtts med mina vänner. Kan nästan räkna på två händer de gånger jag träffat vänner. För att inte tala om att träffas utan barn. Jag anser att det är hälsosamt att vara utan sina barn korta stunder. Både barnen och vuxna njuter av det. Tyvärr har det inte hänt sig förutom en gång, halleluja. Detta vill jag ändra på. Sambon har varit fast på bygget och jag med kidsen. Den som nån gång sku våga kläcka ur sig att jag varit för lite närvarande med mina barn har jag lust att slänga i Pumpviken. 

Något jag ser fram emot 2019: 

Vår baby förstås. Tänk att vi ska bli fem i vår familj. Alldeles otroligt. Kan knappt fatta att jag snart får hålla i ett litet knyte. Vår första sommarbebis. 

Där i paradiset ska vi sitta och lyssna till måsarnas skri. 

Vecka 20. 

Idag inleds vecka 20 ( 19 + 0) av graviditeten. Tänk att vi redan är så långt på väg, otroligt. Den senaste veckan har rörelserna ökat. Tidigare kändes de bara nån gång, nu sprattlar det på flera gånger per dag. Imorse hade den lilla ett riktigt sprattelkalas. Underbart med bebisrörelser, lika fantastiskt varje gång att känna det lilla livet som bakas där inne. Det är nog en känsla man inte kan beskriva i ord åt någon som ej fått/ kunnat uppleva det.

Nu har jag fått ett mindre snyggt åderbråck på mitt vänstra lår. Vissa dagar syns det mera, vissa dagar mindre. För tillfället är det den enda gravidkrämpan jag har just nu. Vackert så. 

Jullov. 

Jullovsvädret blev inte alls lika fint som det utlovats. Jag hade sett fram emot många turer på skridskoplan, i pulkabacken och i skidspåret. Det är bara väldigt vått överallt och gatorna är föevandlade till någon sorts isbana. Jag funderar seriöst på att skaffa halkskydd åt mig. 

 Ett litet odjur hann vi laga innan allt blev enbart klott. 

Lill trollet hann skida för första gången. Trodde aldrig hans nerver sku hålla till det men det gick bra och det var jag som efter en lång stund tyckte vi skall göra annat.

Inomhus leker barnen mest förskola ( Anians favoritlek just nu) och några gånger per dag förvandlas köksbordet till en modelleraverkstad. 

Några tankar om julmat och matangst. 

Hej på er alla! Hoppas ni haft en fin jul. Här har vi haft det lufnr och stillsamt. Kan inte påstå att vi ätit mer än vad vi annars gör. Vi är inte så hårda på ”traditionell” julmat i denna familj. Det är endast min mamma som äter jullådor. Vi har börjat ha mer av sådant vi gillar istället. Jag ser ju ingen ide’ med att fira jul och komma till matbordet och pina i sig något man inte gillar och gå hungrig därifrån. Nej, på julbordet skall finnas sådant som alla kan bli mätta av. Tyvärr kunde jag inte frossa i sill och gravad lax denna jul, det finns ju vissa begränsningar under graviditeten. Jag som älskar fisk! Men Robbes rökta lax blev det i alla fall och det var så gott. 

En annan sak jag lite lagt märke till är att väldigt många ”måste länka bort” sina kilon de fått till under julen. Alltså ursäkta mig men vad fan? Njut nu för tusan av det ni ätit. Knappast är ni lyckligare efter att ni gått ner era 5 kg tillbaka eller sitter lyckan verkligen i dessa julfrossakilon? 

Jag och mitt galna gäng.