Jag ligger på bryggan och filosoferar. Tittar på trutarna som just gjorde allt för att skydda sin unge från havsörnen. Havsörnen är fin men det känns som att de äter upp alla andra sjöfåglar här i skärgården just nu. Riktiga gamen.
Som vanligt den här tiden på sommaren blir jag ledsen över att en sommar här i skären snart är slut igen. En så bekant känsla från min barndom. Fast jag längtade till konpisarna och skolan så visste jag att det räcker ett år innan jag får vara här igen, dag efter dag. Jag tror inte att någon som inte har en skären, och en som inte tillbringat flera veckor i sträck på en sådan plats riktigt kan förstå denna känsla.
Vi har varit här i princip hela tiden sen veckan innan midsommarn. Ljuvligt om ni frågar mig.
Igår kärrade jag in torr ved och lade ny ved att torka. Speciellt lillkillen hjälpte till med att slänga ved. Det är ett jobb jag gillar väldigt mycket, vedarbete. Sku kunna tillbringa timmar i skogen med att laga ved och kärra hem.
Vi har haft ganska bra väder här. Inte en enda dag har det bara regnat och ifall det regnat så har det regnat korta skurar som knappt vätt gräsmattan, förutom inatt, för då hällregnade det.
Vi har väntat på att vi sku ha åtminstone ett ordentligt åskväder här men icke.
Diskmaskin, tvättmaskin och rinnande vatten kommer att kännas som värsta lyxen då vi är hemma igen. Saker man klarar sig bra utan speciellt då man är van. Det är så det alltid har varit här. Men visst kommer det som sagt att kännas lyxigt att slänga in byket i maskinen och trycka på en knapp.
